Här kommer den nakna historian om ALLT! Eftersom jag inte kan prata med pappa om det så får jag skriva av mig allt här. Med tanke på att han ALLTID börjar skrika på mig. Och att jag ALLTID har fel enligt honom. Allting började egentligen för 26 år sedan. Mamma och pappa var tillsammans. Och en vacker dag upptäckte mamma att hon va gravid. Dom bestämde sig för att behålla mig. Men under 7 månaden åkte pappa utomlands och då va han otrogen. Något som mamma fick veta i efterhand. Dom gick ifrån varanda när jag va 3 år. Tacka gud för det! Saken va den att dom aldrig passade ihop. Utan hade varande bara som "trygghet" tills något annat dök upp. Det va aldrig kärlek mellan dom på något sätt.. 

Pappa flyttade till Ängelholm. Och träffade en tjej. Kommer ihåg att vi bodde först på Papegojan (området). Sen flyttade vi till ett hus vid stallet. Och skaffade oss en hund som hette Oskar. Han var världens sötaste & han va min idol. Älskade verkligen den hunden. Fast han va busig och sprang ifrån en när man va ute & gick. Sen gick det förhållandet sönder. Och pappa flyttade ut till skogen utanför Munka-Ljungby i Kollebäckstorp till stugan. Men sen en vacker dag träffade han på en annan kvinna. Och flyttade till Klippan. Tror jag va 6 eller 7 år då. Kommer inte riktigt ihåg. Allt va bra i början. Hon hade en dotter som jag lekte med. Och vi hade verkligen roligt. Men sen blev allt till en enda röra. Pappa trodde han kunde uppfostra mig på ett sätt. Fast jag bara va där varannan helg. Sen övergick det till en gång i månaden bara. Tror han fick lite ångest över att ha missat lite tid sen innan. Och jag klandrar honom inte för det. Men tyvärr han visade det på fel sätt. Slutade med KAOS! Började bråka med hans fru & allt. Även min mamma började bråka. Och ja eftersom mamma är finne så blev det ännu mer kaos. Slutade med att jag inte åkte till pappa mer. För han skulle försöka ändra på mig & sätta regler fast jag bodde 100% hos mamma. Sen tog dom ut skilsmässa (vilket är synd idag) för då hade allt varit annorlunda. 

Tiden gick och han träffade min mammas bästa vän. Så ett litet tag bodde han i Perstorp. Fast han hade sin lägenhet i Klippan. Men sen när jag va typ 18 eller 19 träffade han en ny kvinna. Och jag lovar allt va bra i början. Pappa sålde sin lägenhet och vi alla drog till Thailand. Och vad ska man säga? Allt va bra.. Pappas nya familj verkade gilla mig. För vi hade skoj. Visst jag va ingen ängel under tiden. Hade mina up and downs. Tack vare mitt gamla skit jag varit med om. (Dåligt förhållande med våld i). .. Åren gick. Men en vacker dag bröt helvetet loss. Det va mycket gammalt. Pappa ljög om att han inte träffade sin gamla styvdotter. Och det gjorde ont i mig. För han kunde ALDRIG NÄSTAN köra inom mig och ta en fika innan jobbet i Perstorp. Utan han skulle alltid köra till hon andra. Och det är klart att det känns i hjärtat. Det är ändå ens pappa! 

Pappa var iallfall lycklig. Och hade en ny familj. Med fru och två bonus döttrar. Jag funkade bra med dom. Vi hade verkligen roligt. Och likadant hans nya fru. Vi skrattade. Pratade. Och ja allt. Men en vacker dag bröt helvetet loss. Jag fick damp och skrek på pappa över att han aldrig brydde sig om mig. Utan bara hans ex frus dotter som gällde. Vilket gav resultat i att hans fru började skriva till mig. Det va massa skit från både mig & henne. Jag ansåg henne som en psykolog. Och det sa jag till pappa med. Fast jag fick skit som allt. Som alltid! Visst jag erkänner jag har aldrig varit och kommer aldrig bli guds bästa barn. Men att en annan människa som inte har varit med från första början öppnar sig. Då brister allt för mig. Pappa sa att hans fru ALDRIG har förlåtit mig för det. Och att hon än idag är SUR & BESVIKEN över att jag kallade henne för "psykolog". Men hon kunde acceptera över att jag kom dit & festade med hennes dotter. Är inte det dubbelmoral då? Fast pappa sa att så va det inte. 

Men sen en vacker dag. För ett år sedan. Då bröt helvetet ännu mer loss. Jag råkade öppna min käft om en sak om pappas styvdotter. Och då jävlar. Då blev jag verkligen hatad. Tyvärr glömde pappa bort helt om vad jag hade varit med om några år tidigare. (ni vänner, ni vet exakt vad jag talar om). Och saken är den att jag öppnade min käft i ren jävla rädsla. Samtidigt som jag blev arg! Men det har kostat mig allt! Nu i efterhand så vill pappa, hans familj, eller ja mest hans fru & hans svärson se mig död. Det känns så.. Om dom hade fått 10 till 100 tusen i sin hand. Då hade dom gått med på att kunna få mig skjuten. Men undrar bara en sak. Vem ska ta hand om min pappa då i efterhand? Eller ja han hade säkert blivit glad. Eftersom han är "morfar" nu. Och allt är så himla bra. Med tanke på att han öppnade sin käft om en sak till sin fru. Något som jag ALDRIG kommer förlåta honom för. Tack vare det jag skrev allt nu... 

Den enda dagen vi nog kommer bli vänner alla.

Är när jag träffar en kille som slår sönder mig. 

Och blodet sprutar. Och ni ser mig döende. 

Är det då vi blir vänner? 

Men gör mig en tjänst då.

Torka aldrig min pappas tårar.